Som jag skrev i förra inlägget beställde jag ett experiment. Experimentet i fråga var en hårdpärmsversion (case-wrap) av Nostalgi i samma format som tidigare (6″*9″, 54 sidor). Det är det första spelet av Kaleidoskops spel som tryckts med hårdpärm så nu vet vi vad vi har att vänta om vi bestämmer oss för att trycka spel med hårda pärmar.
Så vad har vi att vänta oss?
Lulu är lulu. Det är med andra ord inte perfekt, men det är betydligt bättre än vad jag förväntade mig. Pärmarna är stabila och limningen ser helt okej ut. Omslagstrycket är inte alls särskilt bra och det är en sak man är mindre förlåtande med om pärmen i övrigt känns lyxigare. Det går att ha text på ryggen, även om det knappt är att rekommendera på så pass tunna böcker som de i storleksordningen Nostalgi.
Det är ett mysigt format, lite lyxigare och lite dyrare. I och med att Nostalgi inte gärna bör bli dyrare är det kanske inte aktuellt till det, men till framtida produkter som Millennium och Magneter och Mirakel kan det mycket väl bli aktuellt. Eventuellt.
Häftigt! Det är synd att jag inte får bläddra och kolla själv bara, även om bilden förstås säger lite. Det är ju väldigt synd att omslagstrycket är dåligt, för vill man beställa något lyxigare vill man ju helst att det ska se bra ut också. Tror du att det är så rent generellt med hårdpärm?
Jag vet inte. Det skulle förmodligen behövas en framsida i färg och med mycket ”kladd” för att det ska gå att veta hur det är generellt. Jag har en känsla av att det är extra känsligt med bara gråskala (speciellt när jag gjorde bakgrunden vit och inte gräddvit eller liknande). Det är inte så dåligt att man gråter, men det är i stil med mjukpärmsversionen.
Frzzztgraah!
Det heter ju »pärmbok«. *Gråter blod*
;)
Hahaha, ”hårdpärm, hårdpärm, hårdpärm, hårdpärm, hårdpärm, hårdpärm, hårdpärm, hårdpärm, hårdpärm!” :P
Vänta bara …
På Stockholms spelkonvent ska du få se på »hårda pärmar« …
;)