Ljus & Lyktor

Korta svaret: I Ljus & Lyktor utforskar man komplex.

Det något längre svaret: Som namnet antyder ligger fokus i huvudsak på att öppna en dörr, kliva in och se vad som väntar i mörkret på andra sidan. Det fina är att inte ens spelledaren vet när dörren öppnas, för dörrarna är inte vad de verkar och leder bara i bästa fall dit de ska.

Vänner och fiender, monster och fällor, skatter och underliga ting – allt är möjligt, men bara genom samarbete, list och tur kommer framgång. Ur det perspektivet är Ljus & Lyktor inte ett rollspel där striderna är i fokus. Visst, du kan slåss, men varken de enkla reglerna eller spelvärlden kommer uppmuntra det som enda lösning på de problem som väntar. Både spelare och rollpersoner kommer behöva använda många olika metoder för att besegra hindren och roliga, fiffiga lösningar bör belönas om inte nödvändigtvis med framgång så åtminstone med uppmuntran.

Spelvärlden

Ni befinner er i en stor stad med många dörrar. Ni kallar den för Staden. Så vitt ni vet finns det ingen annan.

Ni har befunnit er här hela era liv, men ändå hittar ni sällan dit ni vill. När ni öppnar en dörr vet ni inte vad som finns på andra sidan. Den dörr som nyss ledde till ett värdshus leder nu till en mörk grotta. Ni är vana vid det. Ni räknar med det.

Nej, alla har inte befunnit sig här hela livet. Det verkar som att Staden är en knytpunkt, ett nav, och den dörr som öppnas här kan leda … var som helst. Till Midgård. Till Golarion. Till Vildhjarta, Versailles eller Venus . Till Sigil eller Sverige. Staden är befolkad med alla dem som råkat hamna här. Vissa vill här ifrån.

Andra har vant sig. Livet i Staden levs på gatorna och på taken, i tunnelsystem och på torg. Om murarna är Stadens skelett är tältstäderna dess kött och blod.

När kommer spelet?

När det är klart. Jag (Martin) har ingen plan annat än att påta på det när jag har lust. En spelbar testversion finns inom räckhåll, men lovar jag ingenting behöver jag inte förhålla mig till det. Låt oss säga: Till Gothcon.